Om oss

  • Varmt välkomna till ett av Sveriges 15 Världsarv – Decorated Farmhouses of Hälsingland. Gästgivars är det andra Världsarvet i historien som bytt ägare och det första i Sverige

  • Vi är en av de sju gårdar som bildar Världsarvet Hälsingegårdar. Det finns ca 1000 st Hälsingegårdar bevarade.

  • På 1800-talet var bönderna i Hälsingland enormt rika på bl a lin och överflöd av mat etc. De var duktiga affärsmän.
  • Vi tävlade med grannarna, och byggde större och finare hus med vackra utsmyckningar och målade allmogemöbler
  • Fantastiska utsmyckningar av gårdarna med målare/konstnärer, som åkte runt, och hade ibland årslånga beting
  • På Gästgivars har vi stilbildande schabloner – målade av Jonas Wallström. Den främste i Sverige – Härifrån kommer också ett av Sveriges mest älskade tapetmönster
  • Allt för att visas upp vid fest. Vi var ett festande folk, som hade råd att partaja i dagar.
  • Hur gick det sen? Bomullen slog ut linet. Vi behövde ställa om jordbruket mot andra grödor. Schabloner ersattes av den tapeten, som blev billig runt 1850-talet. Vi fick missväxt och nödår 1867-68.
  • En stor del av den yngre generationen flyttade när Industrialiseringen tog fart. Många emigrerade till Amerika, framförallt beroende på bristen på odlingsbar jord, religiös förföljelse, arbetslöshet och flykt undan värnplikt. Ca 1 miljon svenskar emigrerade till USA. I förhållande till folkmängden var Sverige det land som bidrog med flest emigranter efter Irland och Norge. År 1910 levde var femte svensk i USA.
  • Vi tappade en stor del av den unga arbetskraften, och Hälsingland tappade sakta sina glansdagar. Gårdarna skiftades inte längre hela till den äldste sonen, utan delades upp. De stora bondeslotten kostade att underhålla och många förföll. Nya trender har kommit och gått.
  • Historian och vad som hände de då så rika bönderna i Hälsingland, har fallit i glömska.
  • Nu har urbaniseringstrenden vänt, vilket är bra för oss. Vi lider brist på högskoleutbildad kompetens, och kompetens söker sig till kompetens. Nu kan vi jobba på distans, få tid att odla, renovera och laga mat. Det finns en stark efterfrågan från unga storstadsbor, att hitta livskvaliteten med ett hus på landet. Gärna att byggnadsvårda själva. Vi njuter allt mer av högklassig mat, som helst ska vara lokalt odlad. Att återbruka, vara hållbara och att vara nära naturen, är en självklarhet för oss på landet. Här har vi låga priser på fastigheter. Vi upptäcker vårt eget land igen, och fler vill flytta ut från storstaden.
  • Här finns färgerna, naturen med berg och älvar, mystiken, musiken och den speciella kulturen. Varmt välkomna till Hälsingland och till Gästgivars!

Om oss – en andra chans

Björn och Pia Ohlson, bor i Freluga utanför Bollnäs har 5 vuxna utflyttade barn och 2 barnbarn. Vi är båda akademiker från industrins värld. Vi har verkat och bott i Hälsingland, men haft världen som arbetsfält. Björn är en fyrkant och får saker gjorda, och Pia är alltid glad och full av ideér, och håller sig utanför boxen. Lägger man ihop oss och delar med två, blir vi två helt normala människor… Tillsammans blir vi bra!

Vi har på 4 år gått från att vara lite okunniga till att nu vara kulturbärare, Världsarvsägare, restaurangägare, antiksäljare, konstutställare, musikarrangörer, mönstervårdare, tapettillverkare, bedriva guideverksamhet, starta odlingar på 1200 kvm och en djurpark.

Björn brukar säga, att man inte kan äga ett Världsarv, man förvaltar det. Vi gör mer än så, vi väcker sakta liv i gården, återställer och återskapar. Vi gör det för att vi kan, och vi tycker att det är viktigt. I Gästgivars satsar vi inte bara resurser, vi har gått ”all in” med både själ och hjärta.

Vår mission är, att alla ska få se och ta del av och att lära sig något på Gästgivars. De är viktigt för oss att få ge tillbaka, ”att tradera”, men inte minst lika viktigt, att vörda våra tidigare generationer, och lära oss mer om hur de levde.

Vi gör det här tillsammans, vi lyssnar, fattar beslut och gasar. Vi har roligt och lär oss. Alla är viktiga och alla är välkomna hit.

Resan hit har varit långt ifrån okomplicerad, byråkrati och en oro över vad som skulle hända, när ett privat intressen tar över ett Världsarv. Vi har ett väldigt gott samarbete med Länsstyrelse, Regionen, experter och antikvariska kontrollanter. Vi vill alla samma sak, att tillsammans värna om kulturarvet, där var och en bidrar med sitt kunnande. Vi lyssnar på och respekterar varandra. Då blir vi hållbara.

Vi inser våra bristande sak kunskaper och vi jobbar med specialister och experter, de bästa. Ju mer vi lär känna om gården, människorna och vår historia, desto viktigare blir det här för oss. Mötet med människan, besökaren, för oss framåt och ger oss energin att driva det här framåt i en hållbar anda för kommande generationer.

Vi har blivit kallade! Nu har vi ett kall.